Hannaschott

Mina älskade vandrande pinnar, det är synd att jag är så rädd för er annars hade jag velat ha er hos mig nu. Ni är så snälla, jag tror aldrig nim kommer göra något ont mot någon.

Det var nog det bästa jag har gjort att köpa vandrande pinnar till julklappsleken med klassen. Kanonbra! I torsdags hämtade jag Linnea och Emilia de små liven på Fidos. Jag var livrädd från första stund jag ser dem och jag kom inte alls ihåg att vandrande pinnar såg ut så. När jag står där och tittar på dem så ångrar jag mig. Jag vill inte alls köpa två äckliga pinnar som knappt kan tänka själva. Linnea märker detta och tar saken i egna händer.
- Vi vill ha vå vandrande pinnar, säger hon till expiditen. (Säger man så till någon i en djuraffär?)
Fan tänkte jag, jag vill inte ha dem. Hon tar fram en plastpåse och stoppar i två förvirrade djur och sedan blåser hon upp den. De stackars djuren får vara i en plaspåse. Till råga på allt slår hon in dem i ticningspapper. Som en present eller nått, tro mig det är bara början på sitt plågande liv för de stackas pinnarna!

När vi kommer tillbaka till skolan går vi in på en toalett på media. Tre pers knör vi oss in och folk undrar nog vad vi gör där inne. Jo vi packade upp pinnarna och efter många om och men så fick vi i dem i glasburken jag hade med mig! Det var Linnea som stod för denna hjälte modiga isats att flytta på dem och jag la i sallad med för mycket vatten på som jag hade snott i matsalen. Sedan ställde vi in dem i mitt skåp där de fick bo över natten. Tror ni att jag hade skudkänslor när jag skulle sova eller?

Väl på avslutningsdagen tog jag och Emilia burken och slog in den i ett paket. De fick vara i paketet i säkert en timme utan luft, stackare. Till slut fick PA paketet som vi hade planerat. Han blev tyvärr inte så glad för dem så han gav de till Sofia. Sofia kom tillsist på att hon inte heller ville ha dem och gav dem till Linnea som i sin tur skulle ge dem till Frida. Frida ville inte heller ha dem. Så nu står de där hemma hos Linnea oönskade och oälskade. Hon har bytt burk också, till en ful pepparkaksburk och nu har dem ingen pinne de kan klättra på. Det hugger till i mordershjärtat!

De är inte mycket till världen men de är charmiga som få och jag vill att dem ska få ett värdigt liv!